När jag är hemma dricker jag en kopp kaffe på förmiddagen. Kommer någon och hälsar på kan det bli någon kopp till, men annars blir det bara den enda koppen och jag har inte tänkt så mycket på det.I måndags var jag på jobbet och jag hann knappt in genom dörren förrän jag började tänka på kaffeautomaten, skramla med mynt och sätta igång att leta upp min kaffemugg...
Några svar till varför det är så hittade jag i den här artikeln i SvD.
Den handlar om hjärnan och hur den regarar på vanor, ovanor, belöning och beroende.
Några myter rätas också ut i artikeln, som att det 90 dagar att etablera en ny vana. Det kan ta en dag eller ett liv...
1 kommentar:
Gulli, hon drack många koppar varje dag. Alltid lika njutningsfullt med gräddskvätten i. Måste ha mig en kopp, annars kan jag inte somna, brukade hon säga på kvällen.
Kaffe, för mig är det oupplösligt förenat med min lilla kaffedrickande mamma. Ingen njöt av kaffe som hon. Det var en av hennes guldkanter.
Skicka en kommentar