Jag brukar lyssna på P3 då och då - i bilen, när jag är i köket, ja, kanske det är då jag brukar lyssna på radio. Nu har det hänt något och jag TRODDE att det var med själva P3 detta något hade hänt. Jag tyckte plötsligt att alla program pratade om tonårsproblem, 95% av programmen handlade om sex i någon form, att programledarna i många gamla favoritprogram nu bytts ut mot flamsiga, okoncentrerade pladderkäftar som ofta och gärna pratar amerikansk slang. Dessutom är nyheterna löjligt korta och låter liiiite för mycket som Klarspråk. (Fredrik Reinfeldt är Sveriges stasminister. I dag har han och de andra som sitter i Sveriges regering... ni förstår...)
Vad hade då hänt med P3?
Ingenting.
För som ett eko hörde jag i mitt huvud en röst som vid förra omläggningen av kanalerna, ni vet när Annika Lantz fick byta kanal sa så här:
- P3 är för de som är 37,4 år och därunder.
Ja, det är alltså inte P3 som förändrats - det är jag som fallit för 37,4-årsstrecket. Det borde ha skett någon gång i höstas och det kan faktiskt stämma, för jag har retat mig på detta ett tag.
Så vad väntar?
Visst P1 går bra, men jag gillar ju musiken i P3.
P4 - nej.
Reklamkanalerna tröttnar man på.
Så, Sveriges Radio, var är min kanal? P1 med musik. Kunskapskanalen fast i Radio och uppblandat med musik. Där nånstans skulle jag känna mig hemma. Ett radiorum för oss 37,4 år +.
Ett tips till Mats Svegfors, som blir ny vd vid Sveriges Radio. Nuvarande vd Kerstin Brunnberg blir istället ordförande för statens kulturråd, som Mats Svegfors tidigare var. Lät det krångligt så läs mer i DNs artikel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar