Storebror fastnade framför en film om istiden på utställningen om jorden på Jamtli. Han gillade den skarpt. Själv får jag ont i magen av istiden. Särskilt en sekvens i denna film gav mig den känslan men jag minns det från skolan också. Sekvensen löd ungefär så här: det är längre istider än mellanistider (som vi lever i nu), det vill säga istiden är det normala och vi är en liten, liten parantes. Det visades också på en tidsaxel.
Jag tycker liksom allt känns så meningslöst om man ser det så... som en parantes mellan två istider. Nu är det väl ett mer akut problem att det blir allt varmare - men det hindrar inte min obehagskänsla i magen.
För att muntra upp mig tittade jag på en illustration av hur Höga kusten bildades och drömde mig genast bort till en sommarstuga vid en av klipporna - med utsikt över den vackra skärgården. Ja, jag har ingen - men en charmig stuga vid havet skulle inte vara fel...
Toppendag hade vi i alla fall - både inne i utställnigen och ute i solen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar