
Det är ju så ljuvligt ute så man tror inte det är sant! Kalla fingrar, overaller, bilskrapor och vintermörker känns som det hör hemma på en annan planet. En liten rond i trädgården:Pionerna blommar - färgen är ju underbar...
hemlige kocken. Men det är lätt att slöa till så jag antar glatt utmaningen!
I dag är det årets längsta dag - då var det underbart att vi fick sol så man kunde njuta av det! I DN finns en bra grafik över hur det kommer sig att dagarna blir kortare på vintern och längre på sommaren. Man kan ju titta på den eller så kan man gå och se dagens sista strålar över ett somrigt landskap...
I kväll blev det en promenad till ett bestånd med guckusko som finns inte långt från oss. Det är lite märkligt att se dessa blommor mitt i skogen. Man klafsar på en myr, går genom ett ensnår och så står dessa exotiska små blomm
or i en glänta. De blommar vid denna tid och i år var det något färre blommor än tidigare år - allt enligt mina erfarna guider. Vill man läsa mer så finns det fakta här. Den är rar i dubbel betydelse, både näpen och sällsynt och därmed givetvis fridlyst.
För att träna mina färdigheter i virkning - ett tidigare underskattat nöje för min del - så gjorde jag några enkla rutor. Dahlia heter de och innehåller stolpar, smygmaskor och fasta maskor - precis vad en nybörjare klarar av.
Jag har precis varit och skickat ett rekommenderat brev. I det brevet låg den sista biten av mitt islandshästliv - hästpasset för Kungen av Önet. Nu är han Kung i Lycksele istället och jag är utan häst. Det har jag inte varit sedan 3 december 1984 då vi köpte den första islandshästen i familjen. Genom åren har jag haft sex islandshästar, en shettis och så ett antal hästar som har hört till andra, men passerat genom stallet i korta eller längre perioder. Det är en faslig massa tankeenergi och praktiskt arbete, många roliga stunder och aha-upplevelser också förstås. Nu ska jag klara mig utan häst ett tag - att det blir för evigt är det nog ingen som tror... Men om det blir häst igen så blir det ingen islandshäst - det vet jag ialla fall.
Det är lätt att bara visa upp det som blev lyckat och smyga ut det andra bakvägen - särskilt i bloggvärlden. Här ska jag nu visa prov på mina, till 50% gröna fingrar: De två fuchsior som jag inhandlade när de var några centimeter höga har utvecklat sig på det här viset. Den ena är en praktfull planta med vackra blommor. Den andra är en torr kvist. Behandlingen har inte skilt sig på något vis mellan de båda syskonplantorna
, ialla fall inte medvetet. Konstigt...
Min rabarberplanta är av den stora, givmilda sorten och tyvärr brukar jag vara dålig på att ta tillvara stjälkarna. En och anna paj och sen glöms den bort och går i blom. Men nu har jag skördat en omgång och stoppat i frysen. Senare i år ska den få sällskap av jordgubbar i ett pajskal och täckas av ett lager marängsmet... mmmm... tänk er det en trist dag i november eller februari!
Jag tänker inte klaga mer på kylan. Jag eldar lite istället så golven blir varma och så dricker jag mitt nya favoritte: Ginger-Lime från Te-centralen, som är en väldigt behändig liten affär på Storgatan i Östersund.
Helgen har gått i färgen vitts tecken. Visserligen har jag inte druckit någon alkohol, trots studentfirande och grillkväll, men det berodde mer på att jag ständigt är bilburen än på någon slags nykterhetsinsats.
6 juni firas här med korteg av veteranfordon - bilar, traktorer och motorcyklar. Vi tar Amazonen och hänger med, annars är det mycket amerikanskt i ledet. Men det ska erkännas att drömmarna går mot en lite större, mer kromad bil. Att man på 1960-talet kunde åka på semester med en hel familj i Amazonen är ganska obegripligt i dag. Vi kan knappt åka på dagsutflykt och få plats... Vi spanar på större bilar, kanske också en husvagn av "rätt" årsmodell - det finns mycket att förtjusas av tills man sett prislappen.
Med fem grader plus, hagelskurar och kallblåst så känns inte sommaren nära. Ett sommartecken är ialla fall att årets sommarvärdar i P1 presenterades i dag!